Kanske så här ...

Så här fint blev det när vi hängde upp de fina pepparkaksfigurerna som vi gjorde igår.

Sedan hängde vi också upp stora jätteglaskulor som vi har köpt på Ikea. Det blev också fint - tycker i alla fall vi ... nu börjar det kännas som det kanske ska bli jul i år också *ler*.

Gardiner och annat

De senaste kvällarna och faktiskt nätterna har gått åt till att fixa gardiner till vårt nya fina vardagsrum och det blev himla fint faktiskt.

Barnen och jag har också bakat ännu mer julgodis - mums! Denna gång var dem dock inte lika goda vänner som sist *ler*. Vi har gjort ett pepparkakshus - som blev så horribelt fult att jag inte kan ha det på bild här ... och så har vi gjort jättefina pepparkaksfigurer som ska hängas upp i fina röda band i fönstrena. Dem kan jag visa för de blev fina.

Sjukdom

Åh vad jag är trött på sjuka barn!! J har varit så mycket sjuk denna termin. Han har aldrig under sitt 10 åriga liv, under någon period varit så mycket sjuk förrut. Var och varannan vecka har han haft konstiga febertoppar, ont i halsen, en öroninfl. och förkylningar. På måndag ska vi till läkaren så får de kolla upp lite värden på honom.
Jag diskuterade detta med min syster igår och hon frågade om han hade fått något vaccin under hösten och ja, det har han ju. I början på oktober fick han vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta. Tänk om det förstörde hans immunförsvar på något vis? Kanske han var lite förkyld/hade en infektion i kroppen när vaccinet togs!? Det skulle i alla fall inte förvåna mig om det förhålle sig så men jag tror aldrig att en läkare kommer att gå med på det. Vi får se på måndag!

Nu är det inte lång tid kvar till jul! Och jösses vad mycket det är kvar att göra ...

Nu är i alla fall målningen helt klar. Det blev klart i går em och vi höll på halva natten och satte alla möbler tillbaka på sin rätta plats. Idag var det meningen att jag skulle sätta tillbaka glas, porslin och dyl i vitrinskåpet ... men jag hann inte så mycket ... orkade helt enkelt inte riktigt. Jag längtar också till jullovet!

Julgodis

I går gjorde vi julgodis, jag och barnen. Tänk vad mysigt det är när de är vänner med varandra, hjälper varandra och har roligt tillsammans. Det är inte ofta men det värmer långt in i mammahjärtat. Barnen var jätteduktiga, de skalade mandlarna helt själva och så hjälptes vi till med att flisa mandeln medan chokladen sakta smälte på spisen. Och allt detta tog runt en timme och inte en enda gång under den tiden var de ovänner!! Så jag ska nog baka mycket julgodis denna jul ... :-)

fort fort fort

Tiden går så himla fort, snart är det jul. Vårat hus ser ut som ... jag vet inte vad. Vi håller på och målar om i v-rummet, köket och hallen. Allt detta inför julen och det firande som då står för dörren. Vi blir många i år! Känns jätteroligt. Men det känns lite som att tiden inte räcker till. Barnen har återigen varit sjuka och jag därmed hemma från jobbet. Känner mig lite som en främling på jobbet - har varit hemma mer än på jobbet denna termin. Tur att jag har förstående arbetsgivare *hehe*.

Det var svårt att välja färg till ommålningen. Jag ville naturligtvis inte samma som N - självklart inte! Men till slut kom vi överens och jag tror att det blir jättefint ... fast det hade blivit ännu finare om jag fått min vilja igenom. Så det så! *ler*

Ytterligare en helg att sent glömma

I fredags var jag och Å med våra tjejer på Gala-föreställningen på Stockholm International Horse Show och det var fantastiskt! Massor med magiska ögonblick att minnas resten av den mörka trista vintern. Superfina hästar med fantastiska ryttare.
I lördags hade vi Å med hela familjen här på middag och det var jättemysigt - som alltid med dem. Och idag har jag och Å varit på Kyren på Stockholm International Horse Show och DET var riktigt magiskt. Vilka hästar och vilka ryttare! Det kändes extra kul att det var tre svenskar i toppen.
Tack Å för att du är en sån toppenvän och tack för en ur-trevlig helg med massor att minnas för resten av livet!

Från Quid vis

Detta hittade på bloggen Quid vis, som jag numera läser varje dag. Så kul att hitta nya bloggar, tycker jag.

Nämn tre saker som du gillar med ditt ansikte:
* mina ögon
* mina små öron
* min lilla näsa

Nämn tre saker som du gillar med din kropp:
* numera den relativt lilla massan
* mina små fötter
* mina händer så jag kan knappra på tangentborder

Nämn tre saker som du gillar med dig själv:
* min glädje
* min förmåga att glömma och gå vidare
* mina minnen

Aj min rumpa

Igår åkte jag av min kära häst under ridningen i ridhuset. Vi var själva där och han blev rädd för något utanför dörren och hoppade undan (flyttade sig i sidled), det var inte jag beredd på så jag var liksom kvar i ett annat spår. Hängde mig fast ett litet tag och ramlade sedan av i slow motion. Jag hann tänka mycket innan jag dunsade ner rakt på svanskotan. Aj aj ...
Jag hoppade upp snart igen och försökte ett tag till men eftersom han blev rädd varje gång vi red förbi dörren så gav jag snart upp och gick in i stallet.

Idag kom jag upp men inte så mycket mer. Har mest legat ner eller stått upp idag. Jag är mest rädd att det inte ska gå över ... att något är sönder ... men jag tror väl inte det. Jag har ont utefter hela ryggen ända upp nacken. Det känns ungefär som träningsvärk i nacken. Det gör ohyggligt ont när jag ska böja mig ner på golvet, när jag sitter ner, när jag går i trappor och när jag lyfter benen. Jag har faktiskt aldrig gjort illa min svanskota förrut så jag har liksom ingen erfarenhet av hur lång tid det tar. Skulle egentligen har ridit ikväll men det är ju bara att glömma, kan inte ens sitta i en bil. På fredag ska jag rida igen och då måste jag bara vara bra. H´s syster får ta min plats i ridgruppen ikväll - hoppas de får kul.

Svårt

Vad svårt det är att vara mamma. Båda vill vara bara med mig när det gäller nattning och läxläsning. Då är det minsann bara mamma som gäller. Ibland önkskar jag att jag kunde klona mig i två delar - då skulle barnen bli nöjda.
Eftersom jag tillbringar så mycket tid i stallet med E tycker jag att jag när jag är hemma borde prioritera J. Men se det tycker inte E, hon tycker inte att vi umgås när vi är i stallet. Jag mockar och hon sköter om S. Vi är på olika ställen och pratar inte med varandra - tycker hon. Och lite rätt har hon ju. Men vi pratar ju när hon rider, till och från stallet osv.
Och så denna eviga balansgång med att fördela sin tid och omsorg mellan barnen. Så att båda känner att de har en närvarande mamma. Nu finns det säkert några som undrar ... men var finns deras pappa. Jo han finns här och han finns här mycket. Men vad gör man när de båda föredrar mig när det gäller vissa saker. N har inte samma tålamod när det gäller läxläsning och högläsning, båda tycker att han bara larvar sig och blir jätteirriterade på honom. Vad gäller J och N så tycker jag att de nuförtiden mest bråkar med varandra. Min kära make är nu en gång för alla mer barn är vuxen (oftast) ... och vad ska jag göra åt det?

Ja det är svårt att vara förälder !!!

I helgen blev det inte så mycket ridning på lördagen för min del. E fick rida på lördagen, hon hoppade och det gick jättebra. Min svägerska var förbi och provade att rida S också. Även hon hoppade och det gick bra. Själv red jag ju lektion på fredagen och det var superkul. I går red jag och S´s boxkompis ut på en skogpromenad. Jag hade sagt att jag hittade och så fick jag svårt att hitta på slutet i alla fall ... men som tur var så hittade vi hem i alla fall *hihi*. E var lite sur på em för hon tyckte hon hade fått rida för lite. Men hon ska rida lektion ikväll så det blir nog bra det med. Den nya hästens ägare och jag har kommit överens om att hjälpa varandra varsin dag i veckan. Jag hjälper dem på torsdagar och de mig på onsdagar. Toppenbra!

Tiden går ... fort

Hur gick detta till?
Vart tog de senaste 10 åren vägen?
Jag fattar ingenting.

Alldeles nyss (som igår) så såg det ut så här:










Nu ser det ut så här:
















Idag firar vi en 10-åring.
Då fick vi hem ett knyte på mindre än 3 kg som var pytteliten.
Idag har vi en stor kille med större fötter än mamma.
Då hade vi en litet knyte som inte ens kunde ha affärernas minsta storlek.

Saddam som föl!!

Hemma!

Så här såg det ut igår i transporten, ungefär halvvägs. Allt gick bra, fast resan tog 7 timmar och det var naturligtvis jobbigt för honom att stå still så länge. När vi kom fram hade han väldigt bråttom att gå av och snubblade till på vägen ner men det gick bra. Efter en promenad runt lite så han fick röra på sig fick han komma in i sin box och började genast äta sitt hö.

I morse släppte jag ut honom i hagen tillsammans med de andra killarna och det var helt odramatiskt. De hälsade lite på varandra och sedan var det inget mer med det. Vi får väl se när vi kommer dit i em om det har hänt något mer ...

50-lista (skulle ha varit 100)

Innan olyckan var jag i färd med att producera en 50-lista här på bloggen men lite annat kom ivägen kan man säga. Så nu gör jag ett nytt försök.

1. Min första 50-lista
2. Jag är en lycklig människa (vad nu lycka är - men det är en annan diskussion)
3. Jag har brunt hår och
4. gröna ögon
5. Min man älskar mig
6. och jag älskar honom
7. Jag har en lillebror
8. och en storasyster
9. Som om det inte vore nog har jag en underbar svägerska (hon är gift med min bror)
10. och som grädde på just det moset en till finfinfin svägerska, som är gift med min mans bror
11. jag älskar att rida
12. min längd är inget att skryta med
13. endast 158 ynka cm över havet
14. min vikt pratar vi inte om
15. fast eftersom jag ändå är ganska nöjd kan jag ju nämna siffran 60
16. det största i livet är att få barn
17. och det har jag fått inte mindre än 2 ggr
18. först en son
19. och sedan en dotter
20. mina syskon betyder oerhört mycket för mig
21. vi har en finfin kontakt
22. jag vill inte att lillebror ska flytta
23. men jag ynnar honom att återigen få bo med sin älskade fru
24. jag kan se tillbaka på min uppväxt med glada minnen
25. jag har några superfina vänner
26. som jag är rädd om
27. jag har alldeles för lätt att brusa upp
28. fast det har blivit mycketmycket bättre med åren
29. jag är lite för snäll för mitt eget bästa
30. men det är helt ok ändå
31. jag fullkomligt älskar att läsa
32. mitt jobb är min hobby
33. fast just nu har jag lite för lite att göra
34. hur ska man kunna hitta på 50 saker om sig själv *funderar*
35. min pappa har varit urmakare i hela sitt vuxna liv
36. min mamma har varit egen företagare nästan hela min uppväxt
37. jag har ärvt väldigt mycket gener av min mamma
38. om jag hade fått göra om så hade jag nog varit lärare nu
39. fast jag ångrar ändå ingenting
40. jag tittar aldrig på tv
41. det är slöseri med tid
42. som man t.ex kan ägna åt att läsa en bra bok
43. eller varför inte rida
44. fast jag önskade att jag hade kanal 3 så jag kunde se Cityakuten 1ggr i veckan
45. men det har jag inte så jag får nöja mig med att läsa och rida istället
46. att gå på bio är roligt men man gör det för sällan
47. att gå på bio med L är jättetrevligt
48. snart ska jag gå med Å på bio och se "Djävulen bär Prada"
49. snart är denna tråkiga lista slut
50. detta är min allra sista lista om mig själv

Snart snart snart

åker vi ...

Åhh vad vi längtar!

Jag lägger ut en smygbild på älsklingen, håll till godo tills vi hinner ta lite egna bilder.

Ny familjemedlem

Familjen har utökats med en ny medlem - världens finaste häst - fullblodsaraben Saddam (även kallad Sudden). På söndag den 19/11 kommer han hem till sitt nya hem. Vi är så glada och spända. Idag ska vi åka iväg och handla lite saker som han kommer att behöva och ikväll ska vi göra iordning hans box.

En helg utöver det vanliga

Jag och min ena svägerska har varit på kurs. En kurs i westernridning. Det blev en helg helt utöver det vanliga, fylld med massor av underbara hästar, urtrevliga människor och mycket nya erfarenheter och lärdomar. Man fick nollställa sig och börja om från början lite grand. Vi fick massor med underbart god mat och de andra kursdeltagarna var jättetrevliga. På fredagskvällen lärde vi oss linedance och det var också jättekul. En helg jag aldrig kommer att glömma!!

Länge sedan

Nu börjar livet återvända till det normala igen. 3 veckor sedan olyckan idag. Jag och E har varit på landet i nästan en vecka. Så himla skönt. Blivit ompysslad inte bara av mamma och pappa utan även av min favvo-svägerska. Vi tog en sväng förbi Borås och hälsade på och även hämtade med svägerskan till landet. Så himla trevligt att umgås så där som man bara gör på landet. Men nu är det stängt för vintern. Vi syns i vår ...

Jag och E är i sjunde himlen ... vi har mött vår drömhäst. En underbar fullblods arab vid namn Saddam. Ja jag vet, ett inte allt för snyggt namn kanske men han själv är helt super. Om allt går som det ska så är han vår om några veckor. Vi längtar och håller alla tummar.

Mitt i

Så här stod det i vår lokala tidning idag:

Rattfull bilist var efterlyst
Två bilar kolliderade på länsväg XXX i höjd med xxx vid 18-tiden förr måndagen. Olyckan skedde efter att en 33-årig man tappat kontrollen över sin bil, kört över i motsatt körfält och kommit i vägen för den andra bilen. Det visade sig att 33-åringen druckit så mycket alkohol innan han satte sig i bilen att han nu är misstänkt för grov rattfylla. Mannen var dessutom efterlyst av polisen för att han inte suttit klart ett fängelsestraff. Både den 33-åriga mannen och föraren i den andra bilen klarade sig undan med lindriga skador.

Av en vän som jobbar med försäkringar har jag fått reda på att mannen ifråga inte ens har ett körkort. Tja vad säger man ... det finns mycket gott om idioter!

Olycksplatsen

Idag har vi åkt förbi olycksplatsen och det kändes helt ok. Fast jag hade fasat för det. Igår kväll körde jag bil en liten liten stund bara här hemma i våran lilla ort, sent på natten då inga andra var ute. Det gick bra. Idag körde jag ända ner till Södertälje och det gick också bra men förbi olycksplatsen fick N köra. Vi åkte till stallet och dottern fick visa sin pappa "sin skötarhäst" och hon tyckte nog att pappa var alldeles för lite imponerad *skrattar*.

Jag har fortfarande väldigt ont i huvudet. Idag har jag haft vidrigt ont och legat stor del av dagen i sängen. Nacken känns bättre men jag är stel och det sitter någon låsning mellan skulderbladen. Ska försöka få tag i en naprapat i morgon. Jag ska också till VC för medicinen jag fick på akuten kan jag inte äta längre, jag får så ont i magen av den. Ska höra vad läkaren på VC säger om jag behöver någon annan medicin som är lindrigare för magen eller inte. På tisdag har jag ju varit hemma en vecka från jobbet och då måste jag också en ett läkarintyg på sjukskrivning. Jag drömmer mardrömmar om den där hemska människan som körde på oss. Jag drömmer att han kommer hem till oss ... *ryser*. Larvigt och fånigt men jag kan inte rå för det.

Ledsen

När jag igår fick reda på att min bil inte kommer att kunna lagas utan det är bara att åka iväg med den till skroten, ja då är det som något klickar till inne i mig. Jag börjar gråta och känner mig så himla ledsen. Inte över en j-la bil, det är ju bara materiella ting, men att allt detta hände, att vi måste gå omkring och bära på detta hela livet. På något sätt blir det så påtagligt hur illa det kunde ha gått när man hör att det inte ens är någon idé att laga bilen. Tackar Gud att jag har satsat pengar på en säker bil. Nu känner jag att jag inte ens vill sätta mig i en bil och än mindre köra en själv. Men jag vet ju att jag måste. Fast inte förren nacken är så pass bra att jag kan röra på huvudet åt alla håll.

Idag har dottern och hennes kompis blivit kollade av varsin doktor och de mår bra! Tack gode Gud för det!!

Dagen efter

Idag ska vi åka till sjukhuset allihop och kolla oss ordentligt. Jag har jätteont i nacken och i huvudet. Jag känner också att jag är öm runt revbenen och på näsan. Vi börjar med att åka till Huddinge sjh. Där blir vi först inskriva alla tre och får träffa en jättetrevlig sjuksköterska vid namn Henrik. Båda barnen mår ganska bra men den ena tjejen har ont i huvudet och den andra runt revbenen, precis som jag. Efter att han tagit alla våra uppgifter om vad som hänt och hur vi mår konsulterar han barnläkaren och ortopedläkaren. De vill inte ta emot tjejerna utan vill skicka oss till Astrid Lindgrens barnsjukhus. De säger vidare att där kommer vi att bli emottagna allihop och inte åtskilda. Vi åker dit och får där beskedet att vi visst måste gå till olika ställen, ett för tjejerna och ett för mig. Eftersom jag är den enda som verkligen mår dåligt bestämmer vi oss för att jag skriver in mig och tjejerna och den andra tjejens mamma som varit med hela tiden åker hem. Halv ett ungefär blir jag inskriven och får snabbt komma till ett rum och träffa en läkare. Han är jättetrevlig och bedömer att jag behöver en nackröntgen. Jag har rejält ont både i huvudet och i nacken. Jag ligger helt ensam i ett rum under 3 timmar, då kommer en sjuksköterska och säger, utan att presentera sig, att jag måste flytta på mig för att de behöver rummet till en annan patient. Sedan ligger jag ytterliggare 1 timme i en säng i ett bås innan en annan sjuksköterska frågar hur jag mår. När jag säger att jag inte mår bra utan att jag har väldigt ont frågar hon om jag vill ha smärtstillande. Nu har det gått 4 timmar sedan läkaren lämnat mitt rum. Jag får två alvedon och lite vatten i ett glas. Klockan 16.10 kommer sjuksköterska nr 1 in till mig och säger att klockan 17.00 ska jag få komma till röntgen. Klockan segar sig fram. Jag är rejält ledsen och känner mig oerhört ensam och väldigt osynlig. När klockan har passerat 17.00 börjar jag gråta tyst för mig själv för att de inte ens märker att jag fortfarande inte blivit hämtad upp till röntgen. Klockan 17.30 ser sjuksköterska nr2 mig och undrar varför jag inte blivit hämtad, dock säger hon inget till mig. 17.40 blir jag hämtad av en kille som inte presenterar sig utan bara kör iväg med mig upp till röntgen. 18.00 är jag ute från röntgen igen och får ligga i ett bås utanför. Tio-tjugo minuter senare kommer min man äntligen. Han frågar om han får skjutsa ner mig till akuten igen och det får han. Väl där nere igen blir vi anvisade ett bås och där ligger vi sedan och väntar tills doktorn äntligen kommer, då är klockan runt 19.30-19.40. Han är hos oss i cirka 1 minut. Jag får svaret att nackkotorna inte är skadade utan smärtan sitter muskelärt och det är vanligt vid den här typen av skada. Jag får också recept på voltaren för att minska inflammationen i musklerna. Jaha så var den dagen till ända. INGEN mat och INGET att dricka på 8 timmar! Så är det på aktuen i vårat fina i-land.

Olycka

Den 16 oktober 2006 ungefär klockan 17.55 blir jag påkörd av en rattfyllerist. Jag är på väg hem från ridskolan med min dotter och hennes kompis i bilen. Vi sitter fastspända allihop, tjejerna har varsin bälteskudde och vi sitter i min säkra bil. (Ja nu vet jag att det är en säker bil) Efter en kurva, på en ganska kort raksträcka, precis framför en kurva åt andra hållet, kör en stor vit skåpbil över på fel sida och krockar rakt in i min flygel. Min airbag (både fram och sido) löser ut, jag panikbromsar och får snabbt min bil att stanna. Vi tumlar ut, jag via passargerarsidan eftersom m in dörr naturligtvis inte går att öppna och inser att vi inte är allvarligt skadade. Framför mig har det kört en buss och precis bakom bussen en vanlig bil. Dessa stannar och kvinnan i bilen bakom bussen anmäler sig som vittne. Vad tror ni det första jag gör ... ja inte är det att ringa 112 ... nä jag ringar min man. Konstigt man reagerar. Någon annan ringer 112 och anmäler olyckan. Den andra bilen försvinner bakom kurvan och vi tror först att han har smitit. Vilket visar sig vara fel. Hans bil är lika demolerad som min. Vittnet går bort till den andra bilen och berättar när hon kommer tillbaka att det luktar sprit inne i den andra bilen. Om det kommer från chauffören eller passgeraren är naturligtvis inget hon kan avgöra. Efter en liten stund kommer en av ägarna till ridskolan vi just hade lämnat. Hon stannar och ser då att en man lämnar den andra bilen och springer upp i skogen. Vi tror att han kanske mår illa eller så. Efter ett tag kommer två ambulanser, en akutbil och två brandbilar till platsen. Vittnet går och hämtar en filt till tjejerna som börjat att frysa, båda två är mycket chockade men jätteduktiga. Jag har ont i ansiktet och i ena handen, nacken börjar kännas av. Räddningspersonalen checkar av oss tre som satt i bilen och konstaterar att vi verkar ok. Min man anländer till platsen. Jag säger till vittnet att hon kan åka hem om hon vill, vi är väl omhändertagna. Vi väntar nu bara på polisen, som dröjer. All räddningspersonal på platsen säger att inget är mitt fel, det är solklart och att vi har haft en otrolig tur. När det gått en lång stund får vi klartecken att vi kan åka hem och slipper vänta längre på polisen. På vägen hem ringer polisen och undrar om de får komma hem till oss. Vilket de gör lite senare. Polisen får en redogörelse på hur allt gick till sett ur mitt perspektiv och även de säger att föraren av det andra fordonet är vållande och dessutom gjort sig skyldig till ett lagbrott, rattfylleri. Vi berättar att vi kommer att uppsöka sjukhus nästa dag för att kontrollera oss alla tre, som var med i bilen. Polisen håller med om att detta är en bra idé.

Ingen kan förstå

Ibland känns det att ingen i hela vida världen kan förstå hur man känner det. Igår och idag är sådana dagar. Vet ni hur det känns när man vill något så mycket att det känns i hela hela hela kroppen? Det blir liksom som något fysiskt inte bara psykiskt. Jag har inte sovit utan bara tänkt och grubblat. Hur hur hur!!

Böcker

En av mina favoritbloggar är Onekeligen, tjejen som skriver är bara såå bra på att skriva medryckande. Hon borde göra som Hemliga pappan och ge ut en bok, om sin blogg alltså. I vilket fall så skriver hon mycket om böcker och om att läsa. Den 2 oktober skrev hon att det ingår i henne jobb att läsa landets alla barnböcker. Vilket fick mig att tänka på alla stackars människor som inte tycker om att läsa. Vilken förlust! Att läsa är ju livet. Jag skulle ärligt inte klara mig utan böcker. NRJ har en tävling där man får skriva 5 viktigaste saker att ta med på sin semester. För mig är en av de 5 sakerna min Palm pocket fylld med böcker.

Just nu läser jag Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman och den är egentligen väldigt bra men jag har just avslutat en serie mycket bättre böcker så då kommer den liksom lite i skymundan. Jag älskar deckar-serier. Det ska vara just serier, samma poliser/deckare bok ut och bok in. Och så älskar jag fantasy. Egentligen älskar jag nästan alla böcker jag läser och jag känner alltid sorg när en bok tar slut. Det är lite som att skiljas från en vän ...

Så här står det på www.NE.se om jämställdhet:

Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld. Denna artikel fokuserar på tre väsentliga jämställdhetsområden: för det första arbetsmarknad, utbildning och försörjning, för det andra familj och föräldraskap samt för det tredje makt och inflytande.

Självklart tycker jag att vi ska ha jämställdhet MEN jag tycker inte om när "någon" kommer och petar i hur jag och min familj löser saken på hemmaplan. Om jag och min man kommit överens om att han ska laga familjens bilar, klippa gräsmattan och måla om huset medans jag lagar mat och tvättar familjen kläder - så ska ALLA skita fullständigt i det. Jag är tillräckligt stark att själv avgöra hurvida jag tycker det är jämställdhet eller inte. INGEN annan utanför vår familj har med det att göra. Vi diskuterar jämställdhet in absurdum just nu i Sverige tycker jag. Vissa människor är bra på vissa saker och andra på andra saker och om det är lite könsfördelat så är det inte konstigt. Tänk på vår historia. Det är inte fel att försöka ändra på detta men det måste får vara upp till var och en. Alla kvinnor vill inte bli "män" och alla män vill inte bli "kvinnor". Så är det bara och det måste också respekteras.

Ledsen

Vad gör man när en vän plötsligt gör något som man tror inte är bra för henne? Hur ska man göra utan att trampa på hennes tår, såra?

Medryttare

Jag är förälskad ... i en islänning !! Han heter Putte och är en islandshäst. I lördags var jag och provred honom. Det var himelskt. Vilken underbar tidtur och vilken trevlig häst. Hans ägare är också en väldigt trevlig tjej och vi fick jättebra kontakt från allra första början. Så nu är jag medryttare för första gången i mitt liv och jag ser verkligen fram emot det.
På torsdag är det dags för nästa ridtur!

Skuld

Jag läste i en blogg några fundering kring att känna skuld för att man tycker att det är skönt att barnen går och lägger sig. Jag tror att det är farligt att skuldbelägga sig själv för sådana saker. Man måste få vara sig själv närmast ibland och vara lite självisk. Jag tror att om man alltid ger upp sig själv inför barnen så skuldbelägger man dem istället. Dessutom lär man dem att de alltid är viktigast. Jag tror på att lära sina barn att alla i familjen är lika viktiga. Om mamma mår bra av att få en stund för sig själv efter maten så ska hon få det. Alla i familjen måste få ta plats och vara viktiga. Detta är nog ännu viktigare om man bara har ett barn för då blir det så mycket fokus på just det barnet. Har barnen syskon så blir dem ändå vana att dela med sig av de vuxnas uppmärksamhet.

Lyckat

Det blev bra! Det kom runt 55 pers och de flesta verkade mycket nöjda. Föreläsaren var på topp - verkligt bra.
Jag kom till lokalen redan vid 16 och plockade med bord och stolar. Vid halv fem kom de som hade handlat och sedan började vi fixa smörgåsar, kaffe och the.
Det blev en succeé och jag hoppas vi gör om det igen. Det behövs!

Förvånad

Sitter och surfar runt lite (har inte så mycket att göra på jobbet) bland olika bloggare och blir så himla förvånad. Mångamånga tycker att "de onda" vann valet. Vaddå onda??? Är vi inte alla människor, med bra och dåliga sidor. Tror ni som säger så verkligen att Reinfeldt och de andra inom alliansen med vett och vilja vill göra illa? Jag är verkligen förvånad, jag trodde inte att det var så många som var så inskränkta.

Jag röstade på C och tror med andra ord att alliansens politik ska vara bra för Sverige. Men alla de år som S regerat Sverige har jag inte haft den åsikten att de är onda. De har en annan syn på hur det ska bli för alla som bor i vårat avlånga land. Ibland kanske jag säger att de är knäppa som tror på det ena eller det andra sättet men aldrig skulle jag tro att Göran P och gänget vill svenska folket illa. Varför skulle de vilja det? Och varför skulle Reinfeldt vilja det?

Stressa

Stressa stressa stressa ...

I morgon är förälsningen som jag och några andra har anordnat. Liite mycket att fixa innan, kan man säga. Broschyren är inte klar ... tja klar och klar är den ju men inte tryckt. Sedan ska lokalen riggas, förtäringen fixas, gästernas hälsas välkomna osv osv. Men kul ska det bli. Och många är det som kommer också, hela 70 pers har anmält sig. Hoppas allt går bra!

En utmaning

Farsban Baloo har utfärdat en utmaning: Vad har förvånat er mest med föräldraskapet, största besvikelse och största positiva överaskning .

Min besvikelse gäller mig själv, jag har inte tålamod som jag skulle önska. Jag är alldeles för temperamenstfull för det, fast jag jobbar på det ...

Positiv överraskning, tja det är så kul att vara förälder. Det ger en så mycket. Nu när jag faktiskt varit förälder i nästan 10 år så kan jag inte ens komma ihåg vad jag kände, gjorde och tänkte innan jag fick barn. Man måste ju haft massor med tid men vad gjorde man med den? Att vara förälder gör att jag växer varje dag, jag lär mig saker om mig själv, min omvärld, min partner och mina barn varje dag. Jag utvecklas som människa och idag är jag en helt annan, i mina egna ögon, bättre människa än för tio år sedan och jag tackar mina barn för det.

YES!!!!

Ääntligen! blev det regimskifte och ääntligen vann vi! Jag är så himlastormande glad idag.

Stupade på sin post

Mustang, min favvohäst på det ena stallet, är död. Snyft! Känns jättesorligt, men jag är glad att jag hann rida honom innan han blev sjuk. Det var bara några veckor sedan jag red honom, man kan verkligen säga att han stupade på sin post. Mustang var en jättefin förvuxen ponny. Han var skimmel och hade jättefina ögon. Ganska gammal men piggast i stallet. Han var sur när man kom in i hans spilta, ibland kunde han försöka bitas men om man tränsade honom först och vände honom gick det hur bra som helst att både borsta och sadla. Och nu är han borta ...

Belinda Olsson

Idag skrev Belinda Olsson följande:

Inne:
* Maud Olofsson. Glittrar och sprakar som ett härligt Hubbabubbelgum.

* Roligaste citatet hittills i valrörelsen. När Mona Sahlin sa följande om Maud Olofsson: ”Vi måste stoppa denna bäverkvinna innan hon gnager sönder vartenda trygghetssystem vi har”.

Kul tjej det där! Själv är jag ju så förtjust i Maud Olofsson, hon är som en glittrande stjärna bland alla tråkiga "gubbar" i politiken.

Makt korrumperar

Har ni hört den?
Insåg igår att vår statsminister har suttit på sin post i över 10 år .... VA!!! Det är ju för böveln inte rimligt. Vi borde ha som de har i USA, att man inte får sitta mer än två valperioder.

Många svar

Jag håller på och letar efter en häst att vara medryttare på. Och jag trodde att det skulle vara nästintill omöjligt att hitta någon. Jag började med en blygsammare inställning, att hjälpa till och sköta om någons häst. Men när jag märkte att det verkar vara svårt för folk att hitta medryttare så tänkte jag om. Om jag bara är ärlig när jag berättar om mig själv och påpekar att jag faktiskt inte kan såå mycket så blir ju ingen lurad.
Förvånande nog så har jag fått massor av svar och har faktiskt kunnat välja och vraka lite grand. Jag är ju så insnöad på tanken att vi ska köpa en häst såsmåningom. Och ofta kommer tanken att det skulle vara kul med två hästar får då kan vi ju rida samtidigt, jag och E eller jag och en kompis. Och när jag väl var inne på den tanken så kom jag på att jag själv kunde ju annonsera efter två medryttarhästar, en till mig och en till dottra. Så det gjorde jag och inte dröjde det länge innan jag hade ett svar i min mailbox. Det roliga med det svaret var att jag faktiskt varit på den gården där detta arabstuteri håller hus. N och jag fick höra talas om att det skulle byggas ett nytt område och där kunde man som del i tomtköpet få en stallplats på gården. Vi åkte genast dit och kollade men det hela stöp på att vi kände oss lite tveksamma inför att bo så ensligt och väldigt tveksamma till att flytta på barnen. Tjejen som har arabstuteriet vill ha hjälp att rida ett av sina avelston och så har hon dessutom en gammal c-ponny som behöver ridas. Som klippt och skuret för mig och E. Så nu ska vi dit och provrida och se om vi trivs ihop. Toppen roligt!!

I tidningen idag

Åh jag läste en sån bra sak i tidningen idag. Som jag bara måste återge här. Det är kolumnisten Lars Ryding som skrevi SvD:

Det är något konstigt med att politiska partier, som vill "nå ut", blir så upprörda när det är någon därute som når in.

Han skrev vidare längre ner i artikeln:

Ta exemplet med skolminister Ibrahim Baylan. Han är "förbannad" (OBS ska betraktas som starkt ord) för att folkpartiet laddat ned hans skolrapport från socialdemokraternas interna nätverk dagen innan den skulle lanseras offentligt. Björklund kunde därigenom förbereda en motrapport.
Baylan kunde ha sagt: Jag är smickrad över att Björklund är så intresserad av mina tankar att han måste rycka pappren ur handen på mig. Det visar vilken styrka och attraktion mina förslag har och jag är övertygad om att många väljare delar hans intresse ... och så vidare.
Baylan kunde också gå ett steg till och lova att i fortsättningen skicka över ett förhandsexemplar av sina lysande förslag så att Björklund kunde försöka få ordning på de tunna motargument han har. Det är det som är fri debatt. Jag fruktar inga folkpartistiska förberedelser, säger skolmininstern till SvD.

Det var riktigt kul att läsa dagens tidning. Det är synd att det inte finns lite mer humor och självironi bland dagens politiker.

Idag är jag hemma med sjuka barn, känner mig själv lite halvrisig. Lite ont i halsen, huvudet och allmänt hängig. Men det är ju sådana tider och varför skulle just vi klara oss ;-)

Till slut en liten bild bara för att ... sas

Det är på en av mina favvohästar - Mystik. Puss på dig lilla Mystik

Nu får det vara nog

Åh vad jag är trött på alla politikers j-la smutskastande på varandra. Visst var det allvarligt att en person i fp begår ett brott och visst skulle Jakobsson ha agerat tidigare men det är väl för bövelen inte det som valrörelsen handlar om. Och media borde inte ta upp saken så stort. Media borde fortsätta att fokusera på valfrågor, partiledardebatter och dyl - inte pajkastning på sandlådenivå. Och hur i h-vete kan Ulvskog komma undan med att jämnställa Leijonborg med en våldtäktsman. Det är ju förtal!
Nä upp ett snäpp, politiker!! Släpp sandlådan och väx upp!

Vinter-ångest

Egentligen vill jag njuta av hösten, jag gillar när löven blir vackert färgglada, när det är lagom temperatur ute ... ja hela hösten MEN jag HATAR vintern. Jag hatar mörkret som kommer mer och mer, tidigare och tidigare. Så nu kan jag inte njuta av den sköna temperaturen ute och vackra löv utan jag har ångest över det som ska komma.

Vanligen har jag inga problem med att leva i nuet, det gör jag alltid från den första april och fram till vintern men i år är det något annorlunda. På vintern kan jag inte leva i nuet utan längtar alltid till våren. Fast jag hoppas alltid att det ska dyka upp något som kan distrahera mig tillräckligt så att jag även kan gilla läget på vintern.

Och nu så kanske ... jag har fått kontakt med en tjej som har en häst som hon behöver hjälp med och nu hoppas jag så himla mycket att jag kan få bli den som hjälper henne. Åh vad jag längtar efter en häst att gosa med och ta hand om. Ifall jag nu har sån tur att det blir jag så kanske inte vintern blir så jobbig - jag har ju verkligen något att göra!

Frisk som en nötkärna

Idag fick jag svar på de blodprover som jag lämnade innan sommaren. Allt var toppen - jag är frisk som en nötkärna. Inte för att jag trodde något annat men det är alltid skönt att få svart på vitt. Särskilt som ett försäkringsbolag inte vill försäkra mig med hänvisning till att jag var ärlig och skrev att jag har migrän, på hälsoförsäkran som man måste skriva innan man blir godkänd. Men nu har jag svart på vitt att jag är frisk, inte bara från detta året utan från tre år tillbaka också. Skulle iof inte förvåna mig ett dyft om de med hänvisning till ditt eller datt inte kan godkänna ändå ...
Den som lever får se!

Lycka?

Vad är lycka? Det undrar jag.

Jag känner mig lycklig - kanske inte varje stund på dagen, det skulle man knappast orka men jag är nöjd med nästan allt i min tillvaro. Och det jag inte är 100% nöjd med är bara småsaker som ändå inte spelar så stor roll. Man kan ju knappast förvänta sig att precis allt ska vara 100% hela tiden.

När jag pratar med vänner om olika saker så inser jag hur bra jag har det. Häromdagen pratade jag med en vännina om hennes inte så lyckliga samboförhållande och fram till det samtalet hade jag tyckt (under en period) att mitt eget förhållande inte var så himla bra men efter det samtalet så kände jag att jag nog ska vara lite rädd om min kära man. Vi har det ju toppen med varandra och jag älskar honom verkligen! Vad gör det om han är lite jobbig ibland - jag är nog inte heller så himla rolig ibland (grinig som jag kan vara).

Några favoriter

Här är några bloggar som jag läser mest varje dag.

http://saringimammaland.blogspot.com/
http://annaombarnloshet.blogspot.com/
http://ericas.sprayblog.se/
http://tosan.blogg.se/
http://esthersmami.spaces.live.com/
http://onekligen.blogspot.com/
http://pappafunderar.blogspot.com/

Förstaste första

Förstaste första bloggen här för mig!

I somras läste jag en bok om att vara sann mot sig själv. Så vill jag alltid vara. Fast det finns tillfällen då man ändå inte är det. Det finns några i bekantskapskretsen där jag inte kan vara JAG utan jag är någon annan. Varför gör man så? Men som tur är så är de flesta goa rara människor som jag verkligen älskar. Goa rara vänner som jag inte skulle klara mig utan.

Igår var J lite elak mot en av sin bästa vänner. Vi pratade och jag sa att man måste vara rädd om sina vänner, de växer inte på träd och det är inte alltid så lätt att träffa nya vänner. Man kan lätt träffa nya bekanta men det tar tid att bli vänner. J och W har känt varandra i 6 år och tycker så mycket om varandra. Det slutade bra, han ringde och sa att han var ledsen för det som hade hänt och så blev de vänner igen.

Idag läste jag ett inlägg om svårigheten att skaffa sig vänner när man är över 20 och inte har några barn. De som skrev tyckte att det var nästan omöjligt. De flesta har sina vänner som de känt sedan barnsben eller så träffar man nya vänner när man får barn. Jag håller verkligen med. Jag har några vänner som jag har haft många år och så några nya som jag träffat genom barnen. Fast de jag har roligast med är de som jag träffat nu på senare år. Man är liksom inte färdig när man är tonåring. De vänner man skaffar sig som tonåring har kanske inte längre samma liv, livsåskådning mm som nu i vuxen ålder med halvstora barn. Fast i mitt fall kanske det mer beror på att jag fick barn tidigt och mina vänner sedan den tiden fick barn sent.