Olycka

Den 16 oktober 2006 ungefär klockan 17.55 blir jag påkörd av en rattfyllerist. Jag är på väg hem från ridskolan med min dotter och hennes kompis i bilen. Vi sitter fastspända allihop, tjejerna har varsin bälteskudde och vi sitter i min säkra bil. (Ja nu vet jag att det är en säker bil) Efter en kurva, på en ganska kort raksträcka, precis framför en kurva åt andra hållet, kör en stor vit skåpbil över på fel sida och krockar rakt in i min flygel. Min airbag (både fram och sido) löser ut, jag panikbromsar och får snabbt min bil att stanna. Vi tumlar ut, jag via passargerarsidan eftersom m in dörr naturligtvis inte går att öppna och inser att vi inte är allvarligt skadade. Framför mig har det kört en buss och precis bakom bussen en vanlig bil. Dessa stannar och kvinnan i bilen bakom bussen anmäler sig som vittne. Vad tror ni det första jag gör ... ja inte är det att ringa 112 ... nä jag ringar min man. Konstigt man reagerar. Någon annan ringer 112 och anmäler olyckan. Den andra bilen försvinner bakom kurvan och vi tror först att han har smitit. Vilket visar sig vara fel. Hans bil är lika demolerad som min. Vittnet går bort till den andra bilen och berättar när hon kommer tillbaka att det luktar sprit inne i den andra bilen. Om det kommer från chauffören eller passgeraren är naturligtvis inget hon kan avgöra. Efter en liten stund kommer en av ägarna till ridskolan vi just hade lämnat. Hon stannar och ser då att en man lämnar den andra bilen och springer upp i skogen. Vi tror att han kanske mår illa eller så. Efter ett tag kommer två ambulanser, en akutbil och två brandbilar till platsen. Vittnet går och hämtar en filt till tjejerna som börjat att frysa, båda två är mycket chockade men jätteduktiga. Jag har ont i ansiktet och i ena handen, nacken börjar kännas av. Räddningspersonalen checkar av oss tre som satt i bilen och konstaterar att vi verkar ok. Min man anländer till platsen. Jag säger till vittnet att hon kan åka hem om hon vill, vi är väl omhändertagna. Vi väntar nu bara på polisen, som dröjer. All räddningspersonal på platsen säger att inget är mitt fel, det är solklart och att vi har haft en otrolig tur. När det gått en lång stund får vi klartecken att vi kan åka hem och slipper vänta längre på polisen. På vägen hem ringer polisen och undrar om de får komma hem till oss. Vilket de gör lite senare. Polisen får en redogörelse på hur allt gick till sett ur mitt perspektiv och även de säger att föraren av det andra fordonet är vållande och dessutom gjort sig skyldig till ett lagbrott, rattfylleri. Vi berättar att vi kommer att uppsöka sjukhus nästa dag för att kontrollera oss alla tre, som var med i bilen. Polisen håller med om att detta är en bra idé.