Dagen efter

Idag ska vi åka till sjukhuset allihop och kolla oss ordentligt. Jag har jätteont i nacken och i huvudet. Jag känner också att jag är öm runt revbenen och på näsan. Vi börjar med att åka till Huddinge sjh. Där blir vi först inskriva alla tre och får träffa en jättetrevlig sjuksköterska vid namn Henrik. Båda barnen mår ganska bra men den ena tjejen har ont i huvudet och den andra runt revbenen, precis som jag. Efter att han tagit alla våra uppgifter om vad som hänt och hur vi mår konsulterar han barnläkaren och ortopedläkaren. De vill inte ta emot tjejerna utan vill skicka oss till Astrid Lindgrens barnsjukhus. De säger vidare att där kommer vi att bli emottagna allihop och inte åtskilda. Vi åker dit och får där beskedet att vi visst måste gå till olika ställen, ett för tjejerna och ett för mig. Eftersom jag är den enda som verkligen mår dåligt bestämmer vi oss för att jag skriver in mig och tjejerna och den andra tjejens mamma som varit med hela tiden åker hem. Halv ett ungefär blir jag inskriven och får snabbt komma till ett rum och träffa en läkare. Han är jättetrevlig och bedömer att jag behöver en nackröntgen. Jag har rejält ont både i huvudet och i nacken. Jag ligger helt ensam i ett rum under 3 timmar, då kommer en sjuksköterska och säger, utan att presentera sig, att jag måste flytta på mig för att de behöver rummet till en annan patient. Sedan ligger jag ytterliggare 1 timme i en säng i ett bås innan en annan sjuksköterska frågar hur jag mår. När jag säger att jag inte mår bra utan att jag har väldigt ont frågar hon om jag vill ha smärtstillande. Nu har det gått 4 timmar sedan läkaren lämnat mitt rum. Jag får två alvedon och lite vatten i ett glas. Klockan 16.10 kommer sjuksköterska nr 1 in till mig och säger att klockan 17.00 ska jag få komma till röntgen. Klockan segar sig fram. Jag är rejält ledsen och känner mig oerhört ensam och väldigt osynlig. När klockan har passerat 17.00 börjar jag gråta tyst för mig själv för att de inte ens märker att jag fortfarande inte blivit hämtad upp till röntgen. Klockan 17.30 ser sjuksköterska nr2 mig och undrar varför jag inte blivit hämtad, dock säger hon inget till mig. 17.40 blir jag hämtad av en kille som inte presenterar sig utan bara kör iväg med mig upp till röntgen. 18.00 är jag ute från röntgen igen och får ligga i ett bås utanför. Tio-tjugo minuter senare kommer min man äntligen. Han frågar om han får skjutsa ner mig till akuten igen och det får han. Väl där nere igen blir vi anvisade ett bås och där ligger vi sedan och väntar tills doktorn äntligen kommer, då är klockan runt 19.30-19.40. Han är hos oss i cirka 1 minut. Jag får svaret att nackkotorna inte är skadade utan smärtan sitter muskelärt och det är vanligt vid den här typen av skada. Jag får också recept på voltaren för att minska inflammationen i musklerna. Jaha så var den dagen till ända. INGEN mat och INGET att dricka på 8 timmar! Så är det på aktuen i vårat fina i-land.