torsdag, oktober 05, 2006
Ingen kan förstå
Ibland känns det att ingen i hela vida världen kan förstå hur man känner det. Igår och idag är sådana dagar. Vet ni hur det känns när man vill något så mycket att det känns i hela hela hela kroppen? Det blir liksom som något fysiskt inte bara psykiskt. Jag har inte sovit utan bara tänkt och grubblat. Hur hur hur!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Nej, ibland är det så...oftast lyckas man sedan finna en lösning på det. Ofta hjälper det att formulera det för sig själv. Ofta räcker det med att nån lyssnar förutsättningslöst.
Hoppas att det kom nåt ur dina grubblerier!
Nej inte än ... :-(
Men vad? Vad är ursprunget till hur hur hur ..? Men jag känner igen mig. Bara det är en positiv känsla? För mig hjälper det nog allra mest i såna stunder att gåut och springa ;)
Är allt okej med dig??
Frågar också om allt är ok?
Ja då ... allt är ok även om det är tusen och åter tusen tankar som snurrar runt alldeles för fort. Å då orkar man liksom inte alltid blogga ...
Man blir rörd till tårar att ni bryr er. Jag läser era bloggar varje dag men har inte haft ork att skriva något här bara.
Nej, man orkar inte alltid!
Ta hand om dig!
Grubbla är bra, jag grubblar och grubblar. Ibland så blir sambon tokig på mig, men då grubblar jag vidare. För man måste ju lösa det på något sett.
Och jag säger grubbla lagom. Inte för mycket. Vi är ju inte funtade så att vi kan resonera så himla bra med oss själva. Det blir lätt ankdamm av allt, alltså en mycket isolerad arena för en diskussion eller ett grubbleri ...
Hoppas du kommer in i matchen snart igen! Ett lass blommor till dig idag.
Skicka en kommentar