fredag, september 22, 2006
Skuld
Jag läste i en blogg några fundering kring att känna skuld för att man tycker att det är skönt att barnen går och lägger sig. Jag tror att det är farligt att skuldbelägga sig själv för sådana saker. Man måste få vara sig själv närmast ibland och vara lite självisk. Jag tror att om man alltid ger upp sig själv inför barnen så skuldbelägger man dem istället. Dessutom lär man dem att de alltid är viktigast. Jag tror på att lära sina barn att alla i familjen är lika viktiga. Om mamma mår bra av att få en stund för sig själv efter maten så ska hon få det. Alla i familjen måste få ta plats och vara viktiga. Detta är nog ännu viktigare om man bara har ett barn för då blir det så mycket fokus på just det barnet. Har barnen syskon så blir dem ändå vana att dela med sig av de vuxnas uppmärksamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skuld är en följeslagare för de föräldrar som verkligen bryr sig om sina barn tror jag. Häromdagen, när ett sjöslag utkämpades mellan mig och min 15-åriga dotter, väste jag mellan tänderna till den kaklade väggen i min lilla dusch: Fy f vad skönt det ska bli när hon går till skolan!
Som en liten dessert till denna kräkning kom Skulden ;-) men faktum är att vi faktiskt kan bli skit-trötta på våra barn utan att älska dom ett uns mindre! Om du vill - kom in till mig ... jag är en singelkvinna som har två underbara ljuvliga tonårsflickor på heltid. Det känns att man lever ;-)
Jag kommer tillb till din blogg, här trivdes jag! Må gott!
Håller med er båda två!
Jag kan också känna att det är skönt när de går och lägger sig.
Det är inte bra att ge upp sig själv hela tiden. Om amn dessutom gör det, vad ger man för signaler till barnen - att man inte är så viktig och därmed är inte dem det heller. De lär sig inte självkänsla och att själva kunna dra gränser för sig själva.
För det är det man ska göra, dra sina gränser runt sig inte åt andra...
Skicka en kommentar