Eftersom sonen går med gipsat ben (efter en skidolycka) så körs han till och från skolan varje dag. Det har mestadels varit jag som kört honom. Det har nu gått tre veckor sedan han gipsade benet och det känns som jag knappt gjort något annat än kört bil. En typisk dag ser ut så här:
Jag stiger upp och skjutsar dotter till skolan, kommer hem och skjutsar sedan son till skolan. Hem igen. Antingen åker jag då till jobbet eller så jobbar jag hemifrån (om jag inte har några ärenden). Eftersom sonen haft ont i benet orkar han inte hela dagar i skolan så snart är det dags att åka och hämta honom. Lunch till mig och sonen. Vid två brukar dottern sluta - hämta henne. Sedan antingen hem eller till stallet. Om hem så är det oftast för att dotterna ska få äta mellanmål och byta kläder. I stallet tillbringas sedan x antal timmar och så hem ... sedan är det förhoppningsvis slut på bilåkandet just den dagen i alla fall.
Ja så kan man ha det ... hehe ... och snälla nu - inga tråkiga kommentarer om att jag curlar barnen. Jag skjutsar i vanliga fall aldrig sonen till eller från skolan. Dottern har hälsporre så jag har valt att köra henne så mycket jag kan för att minska hennes smärtor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hmm. Curlar... Sonen måste du ju hjälpa nu. Är hälsporren "ny"? Elsa har haft sin i 3 år nu, just nu är den dålig men oftast är den hyfsat bra. Hon säger själv att det gör ont men det går bra. Elsa spelar handboll, volleyboll, cyklar till och från skolan varje dag (5 km enkel väg) och till och från Scouterna på torsdagar. Matcher på helgerna. Det finns inlägg att sätta i skorna etc etc. Det vi måste komma ihåg är att våra barn ska kunna och VILJA själva när de är vuxna. Då kan vi inte ångra om vi Curlade... Då är det för sent.
Åsa: Det där kändes himla onödigt tycker jag. Jag skrev uttryckligen inga sådana kommentarer. Du vet ingenting om hur E har det med sin hälsporre - vad eller hur mycket hon belastar den eller andra anledningar till att jag har valt att köra henne till skolan varje dag eller för den delen hur mycket hon själv tar sig till och från olika platser hon måste vara på. Du vet inte heller hurvida jag curlar med annat eller om detta är det enda. Jag kanske ALDRIG hjälper mina barn med något eller så gör jag det HELATIDEN ... poängen är att du inte vet. Gå en mil i någon annans mockasiner innan du dömer ...
Skicka en kommentar