Vad är lycka? Det undrar jag.
Jag känner mig lycklig - kanske inte varje stund på dagen, det skulle man knappast orka men jag är nöjd med nästan allt i min tillvaro. Och det jag inte är 100% nöjd med är bara småsaker som ändå inte spelar så stor roll. Man kan ju knappast förvänta sig att precis allt ska vara 100% hela tiden.
När jag pratar med vänner om olika saker så inser jag hur bra jag har det. Häromdagen pratade jag med en vännina om hennes inte så lyckliga samboförhållande och fram till det samtalet hade jag tyckt (under en period) att mitt eget förhållande inte var så himla bra men efter det samtalet så kände jag att jag nog ska vara lite rädd om min kära man. Vi har det ju toppen med varandra och jag älskar honom verkligen! Vad gör det om han är lite jobbig ibland - jag är nog inte heller så himla rolig ibland (grinig som jag kan vara).
onsdag, augusti 30, 2006
tisdag, augusti 29, 2006
Förstaste första
Förstaste första bloggen här för mig!
I somras läste jag en bok om att vara sann mot sig själv. Så vill jag alltid vara. Fast det finns tillfällen då man ändå inte är det. Det finns några i bekantskapskretsen där jag inte kan vara JAG utan jag är någon annan. Varför gör man så? Men som tur är så är de flesta goa rara människor som jag verkligen älskar. Goa rara vänner som jag inte skulle klara mig utan.
Igår var J lite elak mot en av sin bästa vänner. Vi pratade och jag sa att man måste vara rädd om sina vänner, de växer inte på träd och det är inte alltid så lätt att träffa nya vänner. Man kan lätt träffa nya bekanta men det tar tid att bli vänner. J och W har känt varandra i 6 år och tycker så mycket om varandra. Det slutade bra, han ringde och sa att han var ledsen för det som hade hänt och så blev de vänner igen.
Idag läste jag ett inlägg om svårigheten att skaffa sig vänner när man är över 20 och inte har några barn. De som skrev tyckte att det var nästan omöjligt. De flesta har sina vänner som de känt sedan barnsben eller så träffar man nya vänner när man får barn. Jag håller verkligen med. Jag har några vänner som jag har haft många år och så några nya som jag träffat genom barnen. Fast de jag har roligast med är de som jag träffat nu på senare år. Man är liksom inte färdig när man är tonåring. De vänner man skaffar sig som tonåring har kanske inte längre samma liv, livsåskådning mm som nu i vuxen ålder med halvstora barn. Fast i mitt fall kanske det mer beror på att jag fick barn tidigt och mina vänner sedan den tiden fick barn sent.
I somras läste jag en bok om att vara sann mot sig själv. Så vill jag alltid vara. Fast det finns tillfällen då man ändå inte är det. Det finns några i bekantskapskretsen där jag inte kan vara JAG utan jag är någon annan. Varför gör man så? Men som tur är så är de flesta goa rara människor som jag verkligen älskar. Goa rara vänner som jag inte skulle klara mig utan.
Igår var J lite elak mot en av sin bästa vänner. Vi pratade och jag sa att man måste vara rädd om sina vänner, de växer inte på träd och det är inte alltid så lätt att träffa nya vänner. Man kan lätt träffa nya bekanta men det tar tid att bli vänner. J och W har känt varandra i 6 år och tycker så mycket om varandra. Det slutade bra, han ringde och sa att han var ledsen för det som hade hänt och så blev de vänner igen.
Idag läste jag ett inlägg om svårigheten att skaffa sig vänner när man är över 20 och inte har några barn. De som skrev tyckte att det var nästan omöjligt. De flesta har sina vänner som de känt sedan barnsben eller så träffar man nya vänner när man får barn. Jag håller verkligen med. Jag har några vänner som jag har haft många år och så några nya som jag träffat genom barnen. Fast de jag har roligast med är de som jag träffat nu på senare år. Man är liksom inte färdig när man är tonåring. De vänner man skaffar sig som tonåring har kanske inte längre samma liv, livsåskådning mm som nu i vuxen ålder med halvstora barn. Fast i mitt fall kanske det mer beror på att jag fick barn tidigt och mina vänner sedan den tiden fick barn sent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
