Aj min rumpa

Igår åkte jag av min kära häst under ridningen i ridhuset. Vi var själva där och han blev rädd för något utanför dörren och hoppade undan (flyttade sig i sidled), det var inte jag beredd på så jag var liksom kvar i ett annat spår. Hängde mig fast ett litet tag och ramlade sedan av i slow motion. Jag hann tänka mycket innan jag dunsade ner rakt på svanskotan. Aj aj ...
Jag hoppade upp snart igen och försökte ett tag till men eftersom han blev rädd varje gång vi red förbi dörren så gav jag snart upp och gick in i stallet.

Idag kom jag upp men inte så mycket mer. Har mest legat ner eller stått upp idag. Jag är mest rädd att det inte ska gå över ... att något är sönder ... men jag tror väl inte det. Jag har ont utefter hela ryggen ända upp nacken. Det känns ungefär som träningsvärk i nacken. Det gör ohyggligt ont när jag ska böja mig ner på golvet, när jag sitter ner, när jag går i trappor och när jag lyfter benen. Jag har faktiskt aldrig gjort illa min svanskota förrut så jag har liksom ingen erfarenhet av hur lång tid det tar. Skulle egentligen har ridit ikväll men det är ju bara att glömma, kan inte ens sitta i en bil. På fredag ska jag rida igen och då måste jag bara vara bra. H´s syster får ta min plats i ridgruppen ikväll - hoppas de får kul.

Svårt

Vad svårt det är att vara mamma. Båda vill vara bara med mig när det gäller nattning och läxläsning. Då är det minsann bara mamma som gäller. Ibland önkskar jag att jag kunde klona mig i två delar - då skulle barnen bli nöjda.
Eftersom jag tillbringar så mycket tid i stallet med E tycker jag att jag när jag är hemma borde prioritera J. Men se det tycker inte E, hon tycker inte att vi umgås när vi är i stallet. Jag mockar och hon sköter om S. Vi är på olika ställen och pratar inte med varandra - tycker hon. Och lite rätt har hon ju. Men vi pratar ju när hon rider, till och från stallet osv.
Och så denna eviga balansgång med att fördela sin tid och omsorg mellan barnen. Så att båda känner att de har en närvarande mamma. Nu finns det säkert några som undrar ... men var finns deras pappa. Jo han finns här och han finns här mycket. Men vad gör man när de båda föredrar mig när det gäller vissa saker. N har inte samma tålamod när det gäller läxläsning och högläsning, båda tycker att han bara larvar sig och blir jätteirriterade på honom. Vad gäller J och N så tycker jag att de nuförtiden mest bråkar med varandra. Min kära make är nu en gång för alla mer barn är vuxen (oftast) ... och vad ska jag göra åt det?

Ja det är svårt att vara förälder !!!

I helgen blev det inte så mycket ridning på lördagen för min del. E fick rida på lördagen, hon hoppade och det gick jättebra. Min svägerska var förbi och provade att rida S också. Även hon hoppade och det gick bra. Själv red jag ju lektion på fredagen och det var superkul. I går red jag och S´s boxkompis ut på en skogpromenad. Jag hade sagt att jag hittade och så fick jag svårt att hitta på slutet i alla fall ... men som tur var så hittade vi hem i alla fall *hihi*. E var lite sur på em för hon tyckte hon hade fått rida för lite. Men hon ska rida lektion ikväll så det blir nog bra det med. Den nya hästens ägare och jag har kommit överens om att hjälpa varandra varsin dag i veckan. Jag hjälper dem på torsdagar och de mig på onsdagar. Toppenbra!

Tiden går ... fort

Hur gick detta till?
Vart tog de senaste 10 åren vägen?
Jag fattar ingenting.

Alldeles nyss (som igår) så såg det ut så här:










Nu ser det ut så här:
















Idag firar vi en 10-åring.
Då fick vi hem ett knyte på mindre än 3 kg som var pytteliten.
Idag har vi en stor kille med större fötter än mamma.
Då hade vi en litet knyte som inte ens kunde ha affärernas minsta storlek.

Saddam som föl!!

Hemma!

Så här såg det ut igår i transporten, ungefär halvvägs. Allt gick bra, fast resan tog 7 timmar och det var naturligtvis jobbigt för honom att stå still så länge. När vi kom fram hade han väldigt bråttom att gå av och snubblade till på vägen ner men det gick bra. Efter en promenad runt lite så han fick röra på sig fick han komma in i sin box och började genast äta sitt hö.

I morse släppte jag ut honom i hagen tillsammans med de andra killarna och det var helt odramatiskt. De hälsade lite på varandra och sedan var det inget mer med det. Vi får väl se när vi kommer dit i em om det har hänt något mer ...

50-lista (skulle ha varit 100)

Innan olyckan var jag i färd med att producera en 50-lista här på bloggen men lite annat kom ivägen kan man säga. Så nu gör jag ett nytt försök.

1. Min första 50-lista
2. Jag är en lycklig människa (vad nu lycka är - men det är en annan diskussion)
3. Jag har brunt hår och
4. gröna ögon
5. Min man älskar mig
6. och jag älskar honom
7. Jag har en lillebror
8. och en storasyster
9. Som om det inte vore nog har jag en underbar svägerska (hon är gift med min bror)
10. och som grädde på just det moset en till finfinfin svägerska, som är gift med min mans bror
11. jag älskar att rida
12. min längd är inget att skryta med
13. endast 158 ynka cm över havet
14. min vikt pratar vi inte om
15. fast eftersom jag ändå är ganska nöjd kan jag ju nämna siffran 60
16. det största i livet är att få barn
17. och det har jag fått inte mindre än 2 ggr
18. först en son
19. och sedan en dotter
20. mina syskon betyder oerhört mycket för mig
21. vi har en finfin kontakt
22. jag vill inte att lillebror ska flytta
23. men jag ynnar honom att återigen få bo med sin älskade fru
24. jag kan se tillbaka på min uppväxt med glada minnen
25. jag har några superfina vänner
26. som jag är rädd om
27. jag har alldeles för lätt att brusa upp
28. fast det har blivit mycketmycket bättre med åren
29. jag är lite för snäll för mitt eget bästa
30. men det är helt ok ändå
31. jag fullkomligt älskar att läsa
32. mitt jobb är min hobby
33. fast just nu har jag lite för lite att göra
34. hur ska man kunna hitta på 50 saker om sig själv *funderar*
35. min pappa har varit urmakare i hela sitt vuxna liv
36. min mamma har varit egen företagare nästan hela min uppväxt
37. jag har ärvt väldigt mycket gener av min mamma
38. om jag hade fått göra om så hade jag nog varit lärare nu
39. fast jag ångrar ändå ingenting
40. jag tittar aldrig på tv
41. det är slöseri med tid
42. som man t.ex kan ägna åt att läsa en bra bok
43. eller varför inte rida
44. fast jag önskade att jag hade kanal 3 så jag kunde se Cityakuten 1ggr i veckan
45. men det har jag inte så jag får nöja mig med att läsa och rida istället
46. att gå på bio är roligt men man gör det för sällan
47. att gå på bio med L är jättetrevligt
48. snart ska jag gå med Å på bio och se "Djävulen bär Prada"
49. snart är denna tråkiga lista slut
50. detta är min allra sista lista om mig själv

Snart snart snart

åker vi ...

Åhh vad vi längtar!

Jag lägger ut en smygbild på älsklingen, håll till godo tills vi hinner ta lite egna bilder.

Ny familjemedlem

Familjen har utökats med en ny medlem - världens finaste häst - fullblodsaraben Saddam (även kallad Sudden). På söndag den 19/11 kommer han hem till sitt nya hem. Vi är så glada och spända. Idag ska vi åka iväg och handla lite saker som han kommer att behöva och ikväll ska vi göra iordning hans box.

En helg utöver det vanliga

Jag och min ena svägerska har varit på kurs. En kurs i westernridning. Det blev en helg helt utöver det vanliga, fylld med massor av underbara hästar, urtrevliga människor och mycket nya erfarenheter och lärdomar. Man fick nollställa sig och börja om från början lite grand. Vi fick massor med underbart god mat och de andra kursdeltagarna var jättetrevliga. På fredagskvällen lärde vi oss linedance och det var också jättekul. En helg jag aldrig kommer att glömma!!

Länge sedan

Nu börjar livet återvända till det normala igen. 3 veckor sedan olyckan idag. Jag och E har varit på landet i nästan en vecka. Så himla skönt. Blivit ompysslad inte bara av mamma och pappa utan även av min favvo-svägerska. Vi tog en sväng förbi Borås och hälsade på och även hämtade med svägerskan till landet. Så himla trevligt att umgås så där som man bara gör på landet. Men nu är det stängt för vintern. Vi syns i vår ...

Jag och E är i sjunde himlen ... vi har mött vår drömhäst. En underbar fullblods arab vid namn Saddam. Ja jag vet, ett inte allt för snyggt namn kanske men han själv är helt super. Om allt går som det ska så är han vår om några veckor. Vi längtar och håller alla tummar.